Hipp hurra -Grattis på hennes dag!

Det är svårt att förstå att så många år har gått sedan hon föddes. jag är ju fortfarande lika ung som för tolv år sedan :)

Snabb resume av dotterns liv

nyfödd till 1 år - första veckorna fick jag väcka dottern var tredje timme,för att hon skulle äta- hade nyföddhets gulsot. vid 4 månader vägrade dottern ammas och ville inte heller äta nåt annat. Sova  var inte längre intressant. Hon var vaken på nätterna när hon var mellan 4-6 månader, var sällan nöjd,blev nöjdare när hon kunde börja ta sig fram på golvet själv, hon styrde sig baklänges vid 4 3/4 månad och kröp när hon var 7 månader . Alltid glad när det hände saker runt henne - om vi träffade släkten - gick på promenad- handlade mm. 9 månader tar dottern sina första steg en månad senare springer hon och klättrar överallt. Nu börjar hon stöka ner överallt- ordning och reda finns inte- när vi går på affären klättrar hon upp ur kundvagnen och upp i hyllorna och river ner saker och tuggar på allt hon ser, första tänderna på väg. dottern börjar gilla välling vid nio månader blir lättare att få i mat oxå. väldigt selektiv gällande vad hon äter.

1-3 år - Vid 1 år börjar hon hos dagmamma och hon sover bättre på dagen och på natten vaknar hon bara när hon ska äta välling 1-2 ggr. Äter mycket bättre både mat och efterrätt.

Har svårt med kommunikationen , saknar vissa ljud i uttalet och pratar bara lite, hon är språkligt sen. Motoriskt duktig- kan allt... Hon har stora svårigheter med social samvaro med andra barn. Hon bits, knuffas, slåss och sliter i deras hår.

Hon är mycket intelligent - en hejare  på att lägga pussel men gillar inte att sitta stilla utan byter aktivitet ofta - svårt med koncentrationen.

3-6 år - När dottern är 3 år kan hon sitta stilla och lyssna på en kortare bok.

Dagmamman blir sjukskriven för utmattningssyndrom och min dotter flyttas till Förskola vilket blir ett lyft för henne. 50 % resurstid vikt åt henne på förskolan gav henne samma möjlighet som andra barn att utvecklas på alla plan.

Svårt att koncentrera sig och att lyssna på kompisar och vuxna, talet utvecklas i raketfart efter att vi opererat in rör i hennes öron. (öronbarn- har haft 18 öroninflammationer mellan år 1-3) Utvecklas med förskolans hjälp i positiv riktning. har stora svårigheter med social samvaro och koncentration.

6-9 år -Förskoleklass och ett nytt syskon. Det lugnaste året för dottern sedan hon föddes. 3 timmar på förskoleklass och sedan hem till mamma och lillebror.

Svårigheterna kvarstår dock. Vi Får se en mjukare sida av dottern - hon bryr sig om lillebror, ja rent av älskar honom... Klass 1-3 Svårt att vara i klassrummet och göra det hon ska göra på lektionerna , tillbringar det mesta av skoltiden i ett annat rum än sina klasskamrater. Assistent följer henne hela dagen i skolan men inte på fritids även om assistenten jobbar å fritid oxå.

9-12 år - Ny asssistent i skolan möjliggör dotterns medverkan i klassrummet i större utsträckning. Julen 2007 är vår värsta jul någonsin- dottern vill ta livet av sig -9 år gammal. Fick passa henne för att hon inte skulle hoppa ut från ett fönster eller ut framför plogbilen under hela jul och nyårshelgen. januari 2008 har jag bestämt mig.Nu ska det utredas - vi har väntat länge nog nu. Diagnosen är klar i april 2009 ADHD.  Dottern går nu i fyran. Medicin Ritalin provas ut från juni 2009. Dosen ökas gradvis, julen 2009 är vi uppe i max dos. Då går hon i femman. Lärarna säger att hon på första månaden i femman gjort mer skolarbete än under hela 3 an och 4 an tillsammans.

Endast positivt med medicinen, hon får samma möjlíghet att lära sig som de andra barnen i hennes klass, hon har kompisar, får vara med på kalas - hon är som vilket annat barn som helst under dagtid i skolan. Negativt med medicinen är att hon gått ner i vikt - biverkning aptitlöshet. Resultat -önskekost i skolan , vilket dottern är glad över. På kvällstid ser vi när medicinen går ur kroppen ett barn som är supertrött som testar oss hela tiden- använder fula ord. Jag är dock glad att det går superbra i skolan - då är kvällarna lättare att ta.

Ljus och Kärlek till er alla föräldrar med barn som har funktionsnedsättningar - ni gör ett fantastiskt arbete med era underbara barn. Livet blir lättare och bättre med diagnos och rätt hjälp för barnen och alla runt omkring dem.

jag skulle vilja komma i kontakt med fler föräldrar som har barn med Adhd. Främst de som har barn i 11-14 års ålder eftersom de har erfarenhet av hur barnen fungerar i tonåren. jag tycker det är svårt att veta vad som hör till ett "normalt" tonårsbeteende och vad som är "Adhd" beteendet. Jag vill veta hur ni jobbar med era barn och hur det fungerar, om ni medicinerar mm. 

Även ni som har barn i yngre åldrar som går igenom utredningar, funderar på medicin mm får hemskt gärna ta kontakt med mig. Jag har jobbat inom förskolan i 20 år och har jobbat med barn med olika diagnoser. jag kanske kan vara till hjälp i era funderingar och er oro.

Det jag känt som förälder till ett barn med Adhd är att man är så ensam- ingen pratar om att sitt barn har adhd- att ens barn har adhd är inget att skämmas över tycker jag- var stolt över ditt annorlunda barn!

Ett barn med Adhd har kvaliteér som barn utan adhd inte har...

De har en bla en fantastisk fantasi -kreativitet- intensitet i allt de gör.

 Se det positiva- visst ! det kan vara/är  skitjobbigt att leva med ett barn med Adhd, riktig pest ibland. Men använd de positiva stunderna -även när de är få- till att minnas hur bra ni kan ha det tillsammans. Använd det som energi i de jobbiga stunderna/timmarna/dagarna så går det lättare.

När dottern var liten var de enda positiva/lugna stunderna när hon sov.

jag satt då och tittade på henne, smekte hennes kind och förundrades över hur vacker hon var.Enda tillfället hon var stilla var när hon sov - då fick jag passa på att få den närhet jag behövde till mitt barn. Jag satt och höll om henne i min famn- kände hennes värme- kände hur schampot luktade i hennes hår.

Den energin fick jag klara mig med varje dag de första åren i hennes liv för när hon vaknade var det som en annan värld öppnade sig. Hon  skrek,grät , gnällde, bets, klöstes och slogs , hon varken ville äta eller leka. Hon stökade ner i hela huset och var aldrig nöjd. träffade vi andra barn utsattes de för knuffar och bett.

Så jag vet vad jag talar om.

Ta tillvara de små stunderna av stillhet- de vackra lugna stunderna när allt känns bra.

Ljus och Kärlek 

I min dotters klass  finns en tjej  som suckar när hon ser min dotter , ignorerar henne, säger att dotterns kille är neger ( kommer från Malaysia), drar med sig andra i klassen med. Tjejen har oxå sms:at dottern hela sommaren och kallat henne idiot och adhdunge, dampbarn och dessutom skrivit att hon fått veta att dottern har ADHD på ett föräldrasamtal och att läraren skulle sagt det.

Jag pratar med läraren och hon pratar med tjejen. Det fanns ingen sanning i det hela. Dotterns hemlighet är fortfarande hennes.

Nu efter sommaren och en bit in på terminen har tjejen och dottern rett upp allt via webbkamera efter skoltid. De har förlåtit varandra och kan nu räknas som "vänner".

Tjejen tar nu dotterns kille i försvar när andra barn säger att han är neger och de andra barnen tystnar. Tjejen och dottern sitter nu bredvid varandra i skolan. Dottern kom hem efter skolan en dag och sa: Mamma, Tjejen sa hej idag... :)

Ljus och Kärlek

jag vet knappt var jag ska börja- det har hänt så mycket sedan sist..

Skolproblemet kan vi ta först. Dottern kommer hem första skoldagen i augusti gråtandes över smärta i ryggen. Barnen som varit elaka med henne tidigare har gjort det igen. Sparkat i hennes säte i bussen , tagit stryptag och brutit ner henne på backen. Sagt elaka saker.

Som sagt -det har hänt förut, men dottern och jag har upplevt att lärarna trott mer på de andra barnen än min dotter. Dottern har ju alltid gjort massa dumheter innan medicinens intåg i hennes liv, då ljög hon om typ allt.

Men nu kände jag att det var nog. Jag formulerade ett mejl till klassläraren med min dotter och skickade det. I det stod det (citat) " detta är inget annat än ren och skär mobbing" och "skolan kommer att bli anmälda för att främja förekomst av mobbing om detta inte tas på allvar".

Dagen efter ringde klassläraren och vi pratade igenom det som hänt. Samma morgon drog skolan igång Mobbningsplanen i skolan. De talade med berörda elever, vittnen mm. Skolan tog det på allvar. Denna gång fanns det andra barn som hade sett händelsen som kunde tala till fördel för dottern.

Det barn som ledde mobbningen insåg att lärarna denna gång trodde på min dotter och hon har sagt att hon ångrar det hon gjort.

Mobbingen har nu upphört.

Jag måste ju oxå berätta att dottern har skolios och ska röntgas igen i höst för att se om den blivit värre. Därför har hon ofta ont i ryggen och nacken och kan inte vara med på alla fysiska aktiviteter. Därför gjorde det såå ont när barnen sparkade i hennes säte i bussen rakt i hennes onda rygg.

En positiv sak var att när vi senast var på BUP för halvårskoll för medicinen så hade dottern gått upp ett kilo!!!!

 Önskekosten i skolan har gett resultat.

Hon får mat i skolan som bla.inte innehåller lök, grönsaker, svamp,krossade tomater, linser ,bönor, blodpudding.

Den enda fisk hon äter i skolan är fiskpinnar och fiskbullar.

hon får creme fraiche och grädde i maten och gurkstavar som grönsak.

Nu ska vi shoppa nåt till dottern som hon själv får välja ut på stan för hon ätit så bra att hon slutat gå ner i vikt. 6 kg minus sedan hon började med medicinen är för mycket. Men nu har hon gått upp ett...Tyvärr är ju aptitlöshet dotterns största biverkning på medicinen.

I sommar har dottern fått en kille - han kommer från Kuala Lumpur i Malaysia och är oxå född 1998. De är jättegulliga med varandra och pratar med varandra över webbkamera eller via mobilen varje dag. När han hälsade på hemma hos oss första gången hade han med sig blommor till MIG  =)

 Ljus och Kärlek

Som andra barn med Adhd har dottern bättre och sämre perioder.

just nu är det en sämre period med allt vad det innebär.

den senaste veckan har hon svurit, hotat med att ta livet av sig, skrikit , bråkat , provocerat ,gråtit och försökt tänja på de få regler jag har.

 det värsta tycker jag är att hon tar maten som ett utpressningsmedel, om inte jag får göra det... så äter jag inget... jag kommer att svälta ihjäl...

hon vägrade faktiskt att äta under hela söndagen - vilket humör lilla donnan hade den dagen. tur att lillebror fick fara till en kompis den dagen och vila sina öron från storasysters skrik och bråk.

det enda hon åt under hela dagen var en limpsmörgås utan kanter med bregott och ost. alldeles för lite.   söndagen var den värsta dagen sedan före jul innan vi ökade upp hennes medicin. 

Innan medicinens intåg i dotterns liv var alla dagar den värsta dagen för henne och alla i hennes omgivning. nu är det strödagar per månad som hon har sämre dagar, vilket gör att övervägande dar är positiva dagar när dottern är på bra humör och allt fungerar bra för henne. det är jag tacksam för.

Nu fredag den 26 februari är det dax för ett återbesök på BUP.

det som ska kollas är tex  vikten + verkan av medicinen genom ett test ska dottern få göra , som hon gjort en gång tidigare före hon började äta medicinen + genom information läkaren fått från dotterns skola och från mig som förälder.

det som inte får hända är att dottern gått ner mer i vikt  - då kanske läkaren måste dra ner på medicinen för att dottern väger för lite för den styrka hon äter.

Det som fungerar så bra för henne nu - både i skolan och hemma!!!

  Jag har funderat en hel del på det här med hennes kostvanor -

precis som så många andra barn med ADHD -ASBERGERS - AUTISM så har min dotter med ADHD stora svårigheter med att äta all sorts mat. Hon siktar in sig på det hon gillar och inget annat äter hon.

Hon vägrar äta krossade tomater, lök eller andra grönsaker i maten. de enda grönsaker hon äter är stavar av gurka eller morot. det måste vara i stavar. köttfärssås äter hon bara om det är creme fraiche i den. maten i övrigt äter hon i perioder - hatar köttbullar ibland -hatar korv ibland- hatar pannkaka i bland. allt ska vara tillagat på ett speciellt sätt för att hon ska äta.

favoritmaten är Tacos- med bara köttfärs och ost i eller Vesuvio eller kebabrulle -med bara kött och dressing i.

Hemma är det lätt för mig att se till att hon får i sig den näring hennes alltför magra kropp behöver. men på skolan har jag ingen koll. jag tror dock att hon äter alldeles för lite och får i sig för lite näring - då hon är illamående av hunger när hon kommer hem.

Om nu besöket på Bup innebär en vägning med en viktminskning igen -känner jag mig tvingad att se till att dottern får specialkost i skolan, så hon får en chans att sluta gå ner i vikt + slipper dra ner på medicinen.

då får läkaren skriva ett intyg på specialkost till skolan vilket skulle innebära en kost utan krossade tomater , lök och andra grönsaker i maten. endast gurkstavar och morotsstavar bredvid maten. samt att hon får äta så många smörgåsar hon behöver.

jag skulle vilja ha även grädde- creme fraiche i maten + bregott på mackan. men det får jag väl ge henne hemma.

Dagen efter händelserna på akuten gick min dotter till skolan med kryckor, dagen efter det med, sen tyckte jag att hon klagade för mycket om ont så hon fick stanna hemma en dag - för som läkaren sa kan hon ju ha ont fast inget är brutet.

Jag ringde då till skolan och pratade med hennes lärare och vi kom överens om att uppmärksamma min dotter på andra vis än genom att dottern hela tiden får uppmärksamhet för att hon har ont.

Efter samtalet sa jag till min dotter - vad synd att du har så ont -jag som tänkte vi skulle åka på badhuset med vattenrutschbanorna i helgen nu när din pappa är bortrest.

En timme senare hade hon slängt ut kryckorna i garaget och packat badväskan - ska vi fara och bada nu?!

Ibland vet jag inte om jag ska skratta eller gråta , men en sak är säker och det är att livet med en dotter med ADHD aldrig blir tråkigt.

Det händer alltid nya saker och jag får nya utmaningar varje dag att ta itu med.

dottern ramlade på en isfläck och slog i benet i torsdags. hon sa inget om det under fredagen när hon hade sova överkompis eller på lördagen när vi gick på stan hela dan, hon sa inget heller under söndagen eller , men på måndag eftermiddag åkte kryckorna fram och hon sa att hon inte kunde klara sig utan dem. hon hade såååå ont.

Idag tog hon kryckorna till skolan, ringde till sin pappa kl 14.10 och sa att han måste hämta henne för hon hade så ont i benet och hade legat och vilat i lärarrummet typ två timmar och gråtit.

när jag slutade jobba 16.00 fick jag hämta henne hos farmor och sedan hennes bror på dagis.  dotterns farmor frågade mig varför jag inte for till läkaren med henne då hon har så ont. dottern hade sagt att jag inte ville fara till doktorn eftersom vi gjort det så många gånger utan att det har behövts, vilket är sant.

hela tiden klagade dottern över att hon hade ont, tjatade och sa att jag var en dålig mamma som lät henne ha så ont och inte for till en läkare med henne.

tillslut gav jag upp sa att jag far på akuten med dig för att du ska sluta tjata, det är inget fel på ditt ben.

efter 3 timmar på akuten med läkarundersökning och en röntgen av höftpartiet och benet fick vi veta att det inte var något som helst fel på hennes ben eller höftparti, hon kan ju ha rejält ont av fallet på isfläcken ändå sa läkaren men det är inga frakturer.

sen fick vi förmaningar från läkaren som ansåg att en röntgen av bäckenområdet för en flicka i den åldern, med tanke på äggstockarna, endast var berättigad om man hade riktigt ont, han tyckte vi skulle fundera riktigt noga innan vi skulle ta emot röntgen nästa gång, jag tippar att han läst dotterns läkarjournal.

hon har ju klippkort på akuten och röntgen!!!!

när vi går ut därifrån säger dottern, -nu kan jag ju säga på skolan att jag har små sprickor i benet!

-nej, det var inget fel på ditt ben ,säger jag.

-då kan jag säga att en muskel gått av!

-nej ,det var inget fel på ditt ben, du har ont efter ett fall men du har ingen skada -inte ens ett blåmärke.

- då kommer de tycka att jag är löjlig på skolan för att jag har gått på kryckor utan att jag har nån riktig skada. (menar benbrott/sprickor)

det var det jag visste - det är frågan om en uppmärksamhetsgrej -

en flicka på dotterns skola har brutit lårbenet och hon har väl fått för mycket uppmärksamhet nu, så då vill väl dottern stjäla tillbaks lite av rampljuset, nästa gång behöver hon väl inte blanda in sjukvården , det finns ju dem som faktiskt behöver hjälp på riktigt när de kommer till akuten...

kvällen var pinsam, tråkig och jag blev arg på min dotter ...

inte en kväll jag vill göra om . jag vill hellre mysa framför tv:n med henne än att tillbringa kvällen på akuten helt i onödan...

jag vet att det är ADHD n som gör att hon är som hon är-

men ibland blir jag faktiskt arg ändå och det känns inte bra.