Idag tog vi en vilopaus. Barnen fick stanna hemma efter skolan och de fick inte ta hem kompisar. Det var bara vi hemma. Så skönt.

Det började igår kväll med att sonen blev lovad av sin syster att de skulle spela Wii tillsammans. Sen bröt hon löftet för att en kompis ringde och hon for hemifrån.

Min son blev helt knäckt och grät, bråkade och skrek åt mig tills han somnade utmattad 1 timme senare. Dottern kom inte hem den tid vi bestämt utan dök upp 1 timme för sent och hon ville inte alls gå och sova. tillslut fick jag henne att varva ner så pass att vi kunde lägga oss på hennes säng och jag kunde massera hennes rygg tills hon somnade.

Man kunde ju tycka att det räckte med det.

Måndag morgon och hela familjen ska iväg.

Sonen ska spela Wii för hans syster hade lovat...

Dottern vill inte ens kliva upp... vill inte klä på sig ...vill inte komma ner...vill inte äta frukost...vill inte ta medicinen...vill absolut inte spela Wii på morgonen...Sonen gråter och dottern skriker för att hennes lillebror lever om så hon får ont i huvudet. Sonen vill inte heller klä på sig...eller äta frukost... 

Jag önskar att vi kommer i tid till skolan och att jag kommer i tid till jobbet...

Man kan ju bli stressad för mindre!

Barnen kom i tid till skolan men jag blev försenad till mitt jobb - jag hoppas jag kommer i tid imorgon, då har jag och mina kollegor ett möte med habiliteringen och de ska berätta om autism för oss.

Ljus och Kärlek 

Min dotter har kommit på att hon ska sluta med godis och har förhandlat med sin pappa om att hon ska få en summa pengar för varje år hon är utan godis. Hon kastade gladeligen ut allt godis från sina gömmor och sitter och räknar på miniräknaren hur mycket pengar hon kommer att ha om 1 år eller 3 år..

Sen tycker jag att hon använder alldeles för många fula ord, speciellt fem ord som hon älskar att använda, så jag har sagt att varje dag som hon låter bli att använda dessa ord ska hon få en guldtia i handen den dagen. Min dotter är så lycklig nu ,hon älskar att få pengar, för hon har insett att hon kan köpa det hon vill ha då.

Det som står högst upp på köpa listan är en Iphone, hon får nog spara ganska länge då...

Ljus och kärlek :-)

När jag tänker tillbaks borde jag förstått att min dotter var annorlunda redan när hon föddes. Hon kunde inte vänta tills det var dax att komma ut ur min mage utan föddes 3 veckor för tidigt. Förlossningen tog endast 1 timme och 43 minuter från första värken. Hon hade så bråttom att komma ut och var så sugen på uppleva livet att hon hoppade bungygump med navelsträngen. Barnmorskan hann nästan inte fånga dottern så snabbt gick det. Redan då hade hon bråttom - som driven av en motor.

Hon blev lätt uttråkad som bebis, var inte nöjd med att vara hemma bara med mig, då var hon ledsen och kinkig. Hon ville redan då utforska världen, gå på affären, träffa människor, vara ute och åka vagn, då var hon nöjd och glad.

Hennes leksaker var intressanta en stund efter hon fått dem, sedan lämnades de åt sitt öde för att aldrig mer lekas med.

Redan då var hon kinkig med maten, vägrade ta bröstet från 4 månader, det var dötråkigt att äta samma jämt. Försökte med välling och smakportioner, inget dög tyckte dottern ,smakerna var inte så spännande, men fick dottern glass eller en smörklick åt hon gärna. 

Hennes spädbarnstid var en kamp. Det här som vanliga mammor upplever med att de är så mysigt att vara hemma med bebis och puttinutti. Jag ville bara att tiden skulle gå så jag fick börja jobba igen. Dottern vägrade äta och sova från hon var 4 månader ungefär. Så från dess fram till hon började hos dagmamma när hon var 1 år fylldes dagarna av att försöka söva dottern så hon kunde äta välling i sömnen, annars åt hon ingenting. Smakportioner serverades under den vakna tiden och hon spraymålade tapeterna i lägenheten med maten hon inte ville ha. Efter ett tag upptäckte jag att hon älskade kalopspure och biff stroganoff så det åt hon mycket av. 

Det är ju så viktigt med social samvaro när man fått barn, helst med andra som fått barn för första gången, så jag var med i en mammagrupp. Redan då märktes skillnader mellan min dotter och de övriga barnen i hennes grupp. Min dotter klättrade på de andra barnen, smakade på dem och drog dem i håret. Det gjorde ingen av de andra barnen, de grät av den hårdhänta behandlingen. Det slutade med att vi efter några träffar gick ur gruppen,det var för jobbigt ... för mig.

Lyckan var gjord för henne när hon 5 månader gammal började skjuta sig baklänges på golvet. Hon kunde röra på sig själv, hon kunde uppleva mer än att ligga still.En ny värld öppnades och dottern blev mer tillfreds hemma i lägenheten.

När dottern var 7 månader kröp hon runt på knäna i full fart och vid 9 månader tar hon sina första steg. Hon var inte direkt försiktig när hon tog sina första steg utan sprang fram tills hon föll och det gjorde hon om och om igen. Hon såg ut som hon varit i slagsmål när BVC skulle hälsa på hemma hos oss. Ett blåöga och blåmärken på ena kinden. Hon hade tränat på att gå (hon sprang) och tippade över tidningsstället av trä med ansiktet före. Inte kul att få besök då inte.

Ljus och Kärlek till er alla 

Att leva utan bromsar skriven av Martin L. Kutscher

Det är en fantastisk bok som jag rekommenderar till alla föräldrar, lärare och andra som lever i närheten av barn med adhd. Den här boken kan man ge till den som tror att barnet med ADHD bara är ouppfostrat.

" När ett barn är besvärligt tenderar omgivningen att tro att det är bristande fostran som ligger bakom. Som vi redan vet orsakas inte ADHD av bristande fostran"

(Utdrag ur boken)

Till föräldrar och lärare därute...

"Regel nummer 1:Ha ett positivt förhållningssätt

Regel nummer 2:Bevara lugnet

Regel nummer 3:Håll ordning

Regel nummer 4:Håll processen igång och ge inte upp

(dvs Tillämpa reglerna 1.2.3 ovan)"

(utdrag ur boken)

I denna bok finns tips och råd för hur man kan arbeta med barn med ADHD både hemma och i skolan.

Det  finns till och med ett kapitel som riktar sig till barnen med ADHD.

Ljus och Kärlek till författaren till denna bok - den är såå bra!

Tonåringen blängde på mig med ögonen svarta som kol, där jag stod i köket och diskade.

- Jag ska fara till kompis NU skrek hon till mig från hallen.

- När du gjort din läxa får du fara till kompis sa jag lugnt men bestämt.

-NEJ! Jag gör den när jag kommer hem!!!

-OM du vill fara till kompis idag så gör du läxan först, fortsatte jag.

-JAG VÄGRAR!!! Hon sträckte sig efter handtaget på ytterdörren.

- Far du nu så har du utegångsförbud resten av helgen, hann jag avsluta med innan dörren öppnades och smälldes igen. Tonåringen hade lämnat byggnaden.

- Hon gör då aldrig som jag säger muttrade jag för mig själv och gav disken en omgång med diskborsten...

Detta är en vanlig händelse i "Genom livet med ADHD" som är namnet på denna blogg och handlar om mitt liv med min tonåriga dotter som har funktionshindret ADHD.