När jag tänker tillbaks borde jag förstått att min dotter var annorlunda redan när hon föddes. Hon kunde inte vänta tills det var dax att komma ut ur min mage utan föddes 3 veckor för tidigt. Förlossningen tog endast 1 timme och 43 minuter från första värken. Hon hade så bråttom att komma ut och var så sugen på uppleva livet att hon hoppade bungygump med navelsträngen. Barnmorskan hann nästan inte fånga dottern så snabbt gick det. Redan då hade hon bråttom - som driven av en motor.

Hon blev lätt uttråkad som bebis, var inte nöjd med att vara hemma bara med mig, då var hon ledsen och kinkig. Hon ville redan då utforska världen, gå på affären, träffa människor, vara ute och åka vagn, då var hon nöjd och glad.

Hennes leksaker var intressanta en stund efter hon fått dem, sedan lämnades de åt sitt öde för att aldrig mer lekas med.

Redan då var hon kinkig med maten, vägrade ta bröstet från 4 månader, det var dötråkigt att äta samma jämt. Försökte med välling och smakportioner, inget dög tyckte dottern ,smakerna var inte så spännande, men fick dottern glass eller en smörklick åt hon gärna. 

Hennes spädbarnstid var en kamp. Det här som vanliga mammor upplever med att de är så mysigt att vara hemma med bebis och puttinutti. Jag ville bara att tiden skulle gå så jag fick börja jobba igen. Dottern vägrade äta och sova från hon var 4 månader ungefär. Så från dess fram till hon började hos dagmamma när hon var 1 år fylldes dagarna av att försöka söva dottern så hon kunde äta välling i sömnen, annars åt hon ingenting. Smakportioner serverades under den vakna tiden och hon spraymålade tapeterna i lägenheten med maten hon inte ville ha. Efter ett tag upptäckte jag att hon älskade kalopspure och biff stroganoff så det åt hon mycket av. 

Det är ju så viktigt med social samvaro när man fått barn, helst med andra som fått barn för första gången, så jag var med i en mammagrupp. Redan då märktes skillnader mellan min dotter och de övriga barnen i hennes grupp. Min dotter klättrade på de andra barnen, smakade på dem och drog dem i håret. Det gjorde ingen av de andra barnen, de grät av den hårdhänta behandlingen. Det slutade med att vi efter några träffar gick ur gruppen,det var för jobbigt ... för mig.

Lyckan var gjord för henne när hon 5 månader gammal började skjuta sig baklänges på golvet. Hon kunde röra på sig själv, hon kunde uppleva mer än att ligga still.En ny värld öppnades och dottern blev mer tillfreds hemma i lägenheten.

När dottern var 7 månader kröp hon runt på knäna i full fart och vid 9 månader tar hon sina första steg. Hon var inte direkt försiktig när hon tog sina första steg utan sprang fram tills hon föll och det gjorde hon om och om igen. Hon såg ut som hon varit i slagsmål när BVC skulle hälsa på hemma hos oss. Ett blåöga och blåmärken på ena kinden. Hon hade tränat på att gå (hon sprang) och tippade över tidningsstället av trä med ansiktet före. Inte kul att få besök då inte.

Ljus och Kärlek till er alla 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  I´m surviving in the house of ADHD. Where ADHD is a family thing.   www.cafepress.com/ADHDProud ...

Dottern kom igår hem från skolan jättearg skrek och grät om vartannat. Tre veckor tidigare hade vi köpt nya turkosa puma skor för 600 spänn till henne. Nu var det något/några barn i hennes skola som inte fattat det där med mitt och ditt som hade ...

    Idag tog vi en vilopaus. Barnen fick stanna hemma efter skolan och de fick inte ta hem kompisar. Det var bara vi hemma. Så skönt.   Det började igår kväll med att sonen blev lovad av sin syster att de skulle spela Wii tillsammans. Sen bröt h...

Min dotter har kommit på att hon ska sluta med godis och har förhandlat med sin pappa om att hon ska få en summa pengar för varje år hon är utan godis. Hon kastade gladeligen ut allt godis från sina gömmor och sitter och räknar på miniräknaren hur my...

Att leva utan bromsar skriven av Martin L. Kutscher   Det är en fantastisk bok som jag rekommenderar till alla föräldrar, lärare och andra som lever i närheten av barn med adhd. Den här boken kan man ge till den som tror att barnet med ADHD bara ...