dottern ramlade på en isfläck och slog i benet i torsdags. hon sa inget om det under fredagen när hon hade sova överkompis eller på lördagen när vi gick på stan hela dan, hon sa inget heller under söndagen eller , men på måndag eftermiddag åkte kryckorna fram och hon sa att hon inte kunde klara sig utan dem. hon hade såååå ont.

Idag tog hon kryckorna till skolan, ringde till sin pappa kl 14.10 och sa att han måste hämta henne för hon hade så ont i benet och hade legat och vilat i lärarrummet typ två timmar och gråtit.

när jag slutade jobba 16.00 fick jag hämta henne hos farmor och sedan hennes bror på dagis.  dotterns farmor frågade mig varför jag inte for till läkaren med henne då hon har så ont. dottern hade sagt att jag inte ville fara till doktorn eftersom vi gjort det så många gånger utan att det har behövts, vilket är sant.

hela tiden klagade dottern över att hon hade ont, tjatade och sa att jag var en dålig mamma som lät henne ha så ont och inte for till en läkare med henne.

tillslut gav jag upp sa att jag far på akuten med dig för att du ska sluta tjata, det är inget fel på ditt ben.

efter 3 timmar på akuten med läkarundersökning och en röntgen av höftpartiet och benet fick vi veta att det inte var något som helst fel på hennes ben eller höftparti, hon kan ju ha rejält ont av fallet på isfläcken ändå sa läkaren men det är inga frakturer.

sen fick vi förmaningar från läkaren som ansåg att en röntgen av bäckenområdet för en flicka i den åldern, med tanke på äggstockarna, endast var berättigad om man hade riktigt ont, han tyckte vi skulle fundera riktigt noga innan vi skulle ta emot röntgen nästa gång, jag tippar att han läst dotterns läkarjournal.

hon har ju klippkort på akuten och röntgen!!!!

när vi går ut därifrån säger dottern, -nu kan jag ju säga på skolan att jag har små sprickor i benet!

-nej, det var inget fel på ditt ben ,säger jag.

-då kan jag säga att en muskel gått av!

-nej ,det var inget fel på ditt ben, du har ont efter ett fall men du har ingen skada -inte ens ett blåmärke.

- då kommer de tycka att jag är löjlig på skolan för att jag har gått på kryckor utan att jag har nån riktig skada. (menar benbrott/sprickor)

det var det jag visste - det är frågan om en uppmärksamhetsgrej -

en flicka på dotterns skola har brutit lårbenet och hon har väl fått för mycket uppmärksamhet nu, så då vill väl dottern stjäla tillbaks lite av rampljuset, nästa gång behöver hon väl inte blanda in sjukvården , det finns ju dem som faktiskt behöver hjälp på riktigt när de kommer till akuten...

kvällen var pinsam, tråkig och jag blev arg på min dotter ...

inte en kväll jag vill göra om . jag vill hellre mysa framför tv:n med henne än att tillbringa kvällen på akuten helt i onödan...

jag vet att det är ADHD n som gör att hon är som hon är-

men ibland blir jag faktiskt arg ändå och det känns inte bra.

En månad har gått och min dotter har haft det bra i skolan, hennes manliga stödlärare som hon haft i flera år har åkt utom lands och ersatts av en kvinnlig förmåga, dottern säger att det går bra . Själv trodde jag att det skulle märkas på henne att hennes stora stöd sedan flera år tillbaka åkt iväg för en halvårsvistelse i ett annat Europeiskt land.

hon säger att det är bra för den nya läraren glömmer bort att säga till att de ska ha uterast så de får vara inne och ha rast, vilket de inte har haft tidigare.

det som märks är att de kvinnliga hormonerna börjat rasa runt i min taniga dotters kropp, med humörsvängningar och kärlek  till vissa killar i hennes klass och sorg och tårar för att de inte vill vara ihop med henne, och glädje när de vill vara ihop. 

allt handlar just nu om kompisar och killar. 

på skolan märks det inte att dottern har ADHD utan hon är som vilken annan elvaårig flicka som helst.

hemma är det en annan femma, hon spelar ut , provocerar och testar gränser hela tiden. vi får höra fult språk och hon hotar med att ta livet av sig- ibland -när hon är trött och slut och inte får som hon vill.

det är bara tomma hot- men lillebror blir rädd när hon står i köket och tar fram en kniv och vill skada sig.  ibland hotar hon lillebror med - vill att han ska dö.

jag vill inte veta hur livet med henne skulle se ut om hon inte tog sin medicin, helst nu när tonårshormonerna börjar rasa runt i kroppen.

jag är tacksam för att utredningen är klar och att dottern har fått sin medicin som kan hjälpa henne med skolarbetet och först och främst hennes kamratrelationer, så att hon kan leva ett så normalt liv som möjligt med sitt funktionshinder.

jag sänder kärlek och kraft  till er föräldrar där ute som funderar på om erat barn behöver extra stöd eller hjälp.

Sök hjälp -så tidigt som möjligt.  

Att veta vad som felas ens barn och kunna hjälpa det är det bästa som finns. Hjälp era barn och därigenom er själv till en dräglig tillvaro.

för min dotter är det viktigast med fasta rutiner, mat med jämna mellanrum, gränssättning, att hon tar sin medicin.

jag har inte många regler men de som finns ska följas, äta något under alla måltider, sova i bra tid på veckorna ,göra läxan, respektera andra människor och använda ett vårdat språk.

efter ett långt skrivuppehåll känner jag mig nu redo att fortsätta skriva om min dotter och vårat liv.

sist jag skrev var min dotter på rockläger - det var i somras under upptrappningen av medicinen. jag var nog lite naiv och trodde nog att medicinen gjort större verkan än det faktiskt gjort. 

egentligen var detta med lägret en mindre bra ide. tur att dotterns farmor var där annars hade jag nog fått hämta dottern redan andra dagen.

under resten av sommaren medan vi var ute med husvagnen fungerade det relativt bra, vi kunde se när dottern behövde ta en paus och kunde ta det lite lugnare, med endast bad och vila istället för att fara runt och titta på sevärdheter. 

vi var på kolmården denna sommar gick jättebra- dottern umgicks flera dagar med en kompis från stockholm och de hade undeerbart roligt tillsammans.

några utbrott och svårt med att somna på kvällen hade hon, dålig matlust vilket resulterade i viktnergång under både sommaren och hösten totalt -5 kg till dagens datum.

när hon sedan började skolan i augusti fick hon trappa upp medicinen till 30 mg per dag. resultatet syntes snabbt i skolan. hennes lärare sa att under den första terminen i femman hade hon gjort mer skolarbete och lärt sig mer än under hela 3 an och 4 an tillsammans. 

det syntes oxå på hennes kompisrelationer, hon blev bjuden på kalas igen och flera kamrater hälar på henne ofta och sover över , hon sover även över hos dem, de går på bio mm. funkar hur bar som helst.

i december fick vi veta omdömena för femman och hon är godkänd i alla ämnen !!

under fyran var hon godkänd i endast två. tack medicinen!

i december fick dottern ett bakslag. jag ringde BUP och de sa att hon behövde högre dos av medicinen, dosen tog slut för snabbt under dan , så hon fick jobba för hårt så hon blev helt slut.

i mellandagarna började hon äta den, bara nån dag senare blev hon mer harmonisk lugnare och somnade lite tidigare.

idag var det skolstart och det hade gått bra - lite -hade dottern iallafall längtat efter sin klass och att komma tillbaks till skolan. det hon inte längtade efter var att kliva upp. men konstigt nog så orkar hon ändå fast hon inte får lika mycket sömn som andra barn i hennes ålder.